Stalkerday number TWO - och jag tror jag är död!

Datum: 2013-05-10 Tid: 23:54:03
Dagens känslor har varit väldigt blandade, det har gått från hopp och glädje, till sorg, irritation och besvikelse. Så har det gått lite upp och ner hela dagen. Jag, Angelica och två tjejer vid namn Emelie och Louise åkte in till Köpenhamn vid tio i åtta imorse för att än en gång försöka få en glimt av One Direction.
När vi kom in till Köpenhamn gick vi raka vägen till arenan då vi antog att de skulle befinna sig där största delen av dagen. När vi kom dit var där knappt 50 fans och där stod redan en del bussar. Paniken inom mig började komma, men jag höll mig till utsidan väldigt lugn. När vi stått där i några minuter kom ytterligare en buss och denna bussen hade extra mörka rutor. Vakterna sa åt oss alla att vi skulle vara tysta för att killarna låg i bussen och sov! Mitt hjärta började slå snabbare och snabbare, och jag kände verkligen att jag skulle få se dem idag. Vid tio gick Louis ut från bussen och in i arenan och efter ett tag gick han tillbaka in i bussen igen. Alla skrek även som de knappt såg honom. Folk klättrade upp på tak och stod på cyklar, allt för att kunna se så mycket som möjligt.
Vid tolv, tror jag det var, sa vakterna helt plötsligt att vi skulle flytta på oss för de skulle fixa något. Så alla fansen fick backa ut från där vi stod och vi förlorade våra riktigt grymma platser! Allt hopp inom mig försvann och jag fick nästan panik för jag visste inte riktigt vad som hände. Tårarna rann och jag kunde inte hjälpa det. Vakterna satte upp höga staket med något svart på för man inte skulle kunna se in. Flera av fansen var ganska sura och jag tror det var mer än jag som hade förlorat hoppet.
Men vi stod kvar på ungefär det stället vi hade hamnat på men gick sedan lite åt vänster, för där var det vanligt staket så man kunde se in. Vi hamnade längst fram vid det staketet och där stod vi ett bra tag. Många sprang rundor och skrek, men vi hade bestämt oss för att stå kvar så vi stod längst fram ifall något skulle hända. 
Efter ett tag kom det en bil och alla rusade fram till den, det visade sig att i den bilen satt Lou, Tom och Lux!! Åhhh, hon var så himla söt! Hon satt där och vinkade ut genom fönstret. 
Ett tag senare kom ytterligare en bil, och han som körde tutade för fullt för de ville in bakom arenan. I baksätet satt Josh och jag sprang halvt fram till bilen men sprang snabbt tillbaka till min plats för jag ville inte att någon annan skulle sno den.
Vid femtiden hörde jag hur typ alla tjejer började gallskrika, jag tittade in mot det avspärrade området men såg inte så mycket för en stor fet lastbil och en annan stor bil som stod ivägen
Men sen helt plötsligt såg jag någon med keps som spelade fotboll och insåg direkt att det var Niall! Sedan så såg jag Louis och nu kom det nästan glädjetårar. Jag och Angelica kallade på Niall trots att han stod 40-50 meter ifrån oss, men han måste ha hört för han vände sig om och vinkade till oss!!!  Det sparkade på fotbollen lite hur som helst och fotbollen flög plötsligt åt vårt håll och den stannade endast några få meter ifrån oss. Louis var snabb med att gå efter bollen och jag blev alldeles knäsvag när jag insåg hur nära jag var honom. Jag sa något i stil med "Louis, I love you!" och han tittade mot mig, log, fick ögonkontakt och vinkade. Herregud, jag kan inte förstå att det är sant. Hans fina, vackra och underbara ögon!!!  
Efter en liten stund kom även Zayn ut och spelade lite fotboll och även han vinkade åt vårt håll när vi vinkade till honom!!! Kan inte riktigt tro att det är sant!! 
Men trots allt detta positiva, finns det även mycket negativt. Vi stod längst fram, stilla, lugna, nästintill plågade och inklämda av folket bakom oss. Det var verkligen inte bekvämt men jag förstod ju att de också ville se något. Men de som står längst fram ska ju ha möjlighet till att andas. Massa fans klättrade upp på något så de kunde se över det svartbeklädda staketet och det staketet höll på att välta, det räckte inte att vakterna stod och höll emot utan de fick köra och parkera två stora truckar intill staketet som skulle hålla upp staketet till en viss del. Många av de danska fansen betedde sig som djur, klättrade överallt och skrek som galningar. I mellan åt blev jag riktigt irriterad och skämdes över hur de bettedde sig! Killarna gillar ju en mer om man håller sig lugn! 

Har egentligen så mycket mer att berätta om dagen, men känner att jag inte kan skriva ner exakt alla detaljer. Mitt i all röra såg jag även mina två kompisar Bella och Isabell, så de kom fram till oss och stod med oss ända tills de skulle in på konserten.
En bildbomb från dessa dagarna kommer förhoppningsvis imorgon för orkar inte redigera bilder och sånt nu! 

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0