Bildbomb - dag 1

Datum: 2013-05-13 Tid: 22:04:00
 
Det har tagit några dagar för mig att publicera dessa bilder, men blogg.se har inte riktigt velat samarbeta med mig! ;)

Stalkerday number TWO - och jag tror jag är död!

Datum: 2013-05-10 Tid: 23:54:03
Dagens känslor har varit väldigt blandade, det har gått från hopp och glädje, till sorg, irritation och besvikelse. Så har det gått lite upp och ner hela dagen. Jag, Angelica och två tjejer vid namn Emelie och Louise åkte in till Köpenhamn vid tio i åtta imorse för att än en gång försöka få en glimt av One Direction.
När vi kom in till Köpenhamn gick vi raka vägen till arenan då vi antog att de skulle befinna sig där största delen av dagen. När vi kom dit var där knappt 50 fans och där stod redan en del bussar. Paniken inom mig började komma, men jag höll mig till utsidan väldigt lugn. När vi stått där i några minuter kom ytterligare en buss och denna bussen hade extra mörka rutor. Vakterna sa åt oss alla att vi skulle vara tysta för att killarna låg i bussen och sov! Mitt hjärta började slå snabbare och snabbare, och jag kände verkligen att jag skulle få se dem idag. Vid tio gick Louis ut från bussen och in i arenan och efter ett tag gick han tillbaka in i bussen igen. Alla skrek även som de knappt såg honom. Folk klättrade upp på tak och stod på cyklar, allt för att kunna se så mycket som möjligt.
Vid tolv, tror jag det var, sa vakterna helt plötsligt att vi skulle flytta på oss för de skulle fixa något. Så alla fansen fick backa ut från där vi stod och vi förlorade våra riktigt grymma platser! Allt hopp inom mig försvann och jag fick nästan panik för jag visste inte riktigt vad som hände. Tårarna rann och jag kunde inte hjälpa det. Vakterna satte upp höga staket med något svart på för man inte skulle kunna se in. Flera av fansen var ganska sura och jag tror det var mer än jag som hade förlorat hoppet.
Men vi stod kvar på ungefär det stället vi hade hamnat på men gick sedan lite åt vänster, för där var det vanligt staket så man kunde se in. Vi hamnade längst fram vid det staketet och där stod vi ett bra tag. Många sprang rundor och skrek, men vi hade bestämt oss för att stå kvar så vi stod längst fram ifall något skulle hända. 
Efter ett tag kom det en bil och alla rusade fram till den, det visade sig att i den bilen satt Lou, Tom och Lux!! Åhhh, hon var så himla söt! Hon satt där och vinkade ut genom fönstret. 
Ett tag senare kom ytterligare en bil, och han som körde tutade för fullt för de ville in bakom arenan. I baksätet satt Josh och jag sprang halvt fram till bilen men sprang snabbt tillbaka till min plats för jag ville inte att någon annan skulle sno den.
Vid femtiden hörde jag hur typ alla tjejer började gallskrika, jag tittade in mot det avspärrade området men såg inte så mycket för en stor fet lastbil och en annan stor bil som stod ivägen
Men sen helt plötsligt såg jag någon med keps som spelade fotboll och insåg direkt att det var Niall! Sedan så såg jag Louis och nu kom det nästan glädjetårar. Jag och Angelica kallade på Niall trots att han stod 40-50 meter ifrån oss, men han måste ha hört för han vände sig om och vinkade till oss!!!  Det sparkade på fotbollen lite hur som helst och fotbollen flög plötsligt åt vårt håll och den stannade endast några få meter ifrån oss. Louis var snabb med att gå efter bollen och jag blev alldeles knäsvag när jag insåg hur nära jag var honom. Jag sa något i stil med "Louis, I love you!" och han tittade mot mig, log, fick ögonkontakt och vinkade. Herregud, jag kan inte förstå att det är sant. Hans fina, vackra och underbara ögon!!!  
Efter en liten stund kom även Zayn ut och spelade lite fotboll och även han vinkade åt vårt håll när vi vinkade till honom!!! Kan inte riktigt tro att det är sant!! 
Men trots allt detta positiva, finns det även mycket negativt. Vi stod längst fram, stilla, lugna, nästintill plågade och inklämda av folket bakom oss. Det var verkligen inte bekvämt men jag förstod ju att de också ville se något. Men de som står längst fram ska ju ha möjlighet till att andas. Massa fans klättrade upp på något så de kunde se över det svartbeklädda staketet och det staketet höll på att välta, det räckte inte att vakterna stod och höll emot utan de fick köra och parkera två stora truckar intill staketet som skulle hålla upp staketet till en viss del. Många av de danska fansen betedde sig som djur, klättrade överallt och skrek som galningar. I mellan åt blev jag riktigt irriterad och skämdes över hur de bettedde sig! Killarna gillar ju en mer om man håller sig lugn! 

Har egentligen så mycket mer att berätta om dagen, men känner att jag inte kan skriva ner exakt alla detaljer. Mitt i all röra såg jag även mina två kompisar Bella och Isabell, så de kom fram till oss och stod med oss ända tills de skulle in på konserten.
En bildbomb från dessa dagarna kommer förhoppningsvis imorgon för orkar inte redigera bilder och sånt nu! 

Stalkerday number ONE

Datum: 2013-05-09 Tid: 23:16:45
Under förmiddagen bestämde jag och Angelica oss för att vi skulle sticka in till Köpenhamn och försöka få en glimt av One Direction då det gick rykten om att dom var på plats även om de har konserten imorgon. Vi tog första bästa tåg och när vi väl kom fram gick vi til massor av olika hotell för att se om vi hittade någon stor klunga med skrikande tjejer. Men det misslyckades vi med och gick vidare och titta oss omkring. Sedan tog vi upp min mobil för att snabbt titta in på twitter om där fanns några uppdateringar om killarna och Köpenhamn. Då stod det att delar av deras crew var på väg till Botaniska Trädgården så vi letade upp var det låg och begav oss dit. Väl där hittade vi inte några personer som tillhör One Directions crew. Istället hittade vi ett litet gäng danska directioners som sa skrek typ "Directioners? come and join here!" så vi följde efter dom och när de stannade frågade jag om det var okej att vi hängde på dem, vilket var okej. Vi gick en liten bit sen såg vi på twitter att Josh (deras trummis) skulle befinna sig på Tivoli, så med raska steg gick vi dit och när vi väl kom in där dröjde det inte länge förrän vi hittade Josh och Camryn (hon är 1D's förband). Vi följde efter dem till alla karuseller de åkte och det kom bara fler och fler fans. Efter ett tag hamnade jag och Angelica längst fram vid Josh och då sa han till oss typ "How are you doing? Everyting's alright?" och gissa om jag dog då! Gjorde highfive med både Josh och Camryn!! 
Denna dagen har bara varit så perfekt! Fått en del nya vänner, danska vänner!! wohooo! Och jag har träffat Josh, kan inte fatta att det är saaaant!!! :D ...men nu ska jag gå och lägga mig så jag kan ladda om för stalkerday 2 imorgon!! 
Fler bilder kommer imorgonkväll!! 

The best day of my life!

Datum: 2013-03-10 Tid: 14:57:26
Två veckor sedan nu, och jag bestämde mig för att sätta ihop en video med klipp från konserten. De flesta klippen är väldigt skakiga men jag var föööör excited för att fokusera på filmandet, jag ville istället njuta av konserten! 

Don't cry because it's over, smile because it happened

Datum: 2013-03-03 Tid: 17:01:03
Idag är det exakt en vecka sedan en utav mina absolut största drömmar gick i uppfyllelse. Det var dagen då jag äntligen fick se One Direction.
Jag, Angelica och Julia vaknade upp på morgonen i vårt hotellrum i London, vi gjorde oss färdiga och allt som hör till, men ingen av oss var särskilt taggade för konserten. Just det kändes bara så fel, men anledningen till att jag inte var så taggad var för att jag förstod inte riktigt att det verkligen var dagen jag skulle få uppleva min dröm. Men ju närme O2 Arena vi kom desto mer taggade blev vi alla.

Vi gick in på O2, jag köpte lite grejer inför konserten och vi ställde oss sedan i kö för att vänta på att insläppet skulle börja. Men efter ett tag kom vi in och allt kändes bra. På vägen till våra platser nere på golvet fick vi gå nerför läktaren, jag skakade som bara den av nervositet och tittade mig runt, tittade in våra platser och tänkte "wow det är ju fett nära scenen ändå". Vi intog vår platser och än var det ungefär en timme till förbanden skulle börja spela.

Första förbandet började, det var en tjej vid namn Camryn och det var ingen hit precis. Hon bad alla stå upp, men nästan ingen stod upp och typ ingen sjöng med i hennes låtar och man blev inte särskilt taggad av henne. 
Sen kom 5 seconds of summer in jublet blev högre och alla såg mycket gladare ut. Jag blev skitglad när de kom in på scen för jag tycker om de killarna och de är riktigt grymma live. 

Senare, när klockan slog tre började de spelade videon till One Way Or Another, jublet steg och jag undrade nästan hur det skulle bli när killarna verkligen kom in. Många stod upp, hoppade och sjöng med i låten och jag blev riktigt taggad. Jag kunde verkligen inte förstå att det var så nära nu. 
Någon minut senare släcktes arenan när och alla skrek ännu mer, ljuset på scenen tändes och plötsligt stod killarna där på scenen, introt till Up All Night spelades och jag såg dem med mina egna ögon. Med min hesa röst skrek jag av lycka och glädjetårarna kom direkt. Tittade mot scenen, vinkade mot Niall och det kändes precis som han vinkade tillbaka till mig och jag bröt nästan ihop där, hoppade till och skrek ännu mer. Jag kunde inte förstå om det verkligen hände på riktigt. 
Killarna åkte ut i mitten av arenan, de stod endast fem meter ifrån mig. De såg våra flaggor och log mot oss.
När konserten började gå mot sitt slut stack killarna ut från scenen, en del folk började gå från arenan. Men efter ett tag kom killarna in igen och de började sjunga Live While We're Young, pulsen var på max. Låten tog slut och de sa att de skulle sjunga en absolut sista låt. De pratade om vilken låt det kunde vara och jag förstod direkt att de skulle sjunga What Makes You Beautiful, då bröt jag ihop av lycka ännu en gång då jag har väntat på att höra denna låten live från den 10 augusti 2011 då den spelades på radio för första gången.

Jag levde i en dröm under hela den dagen, för det är en dag jag har väntat på så himla länge nu och det var verkligen den bästa dagen i hela mitt liv, för den dagen gick en stor dröm i uppfyllelse! Det var magiskt!! 

Endast 10 dagar kvar nu!

Datum: 2013-02-14 Tid: 21:38:55
Nu är det snart dags, om tio dagar har jag sett One Direction livslevande framför mig med egna ögon och om exakt en vecka är jag i London. Det är otroligt att jag snart ska se dem, tillsammans med mina bästa vänner Julia och Angelica.
Snart har ett år gått efter att vi fick biljetter. Vi har väntat på detta i snart ett år, och när det verkligen är dags så har vi väntat på det ögonblicket i exakt ett år, det är galet. Tiden har gått så himla fort och nu är det snart dags. Tänk, jag ska få se mina största idoler LIVE!!! 

1 februari 2013 ♥

Datum: 2013-02-01 Tid: 21:03:26
Äntligen har vi kommit in i februari år 2013, månaden jag har väntat på ett år nu! Det är denna månaden jag åker till London, och månaden som jag får uppleva en utav mina absolut största drömmar. Jag kommer få se One Direction med mina ögon! Jag kan inte riktigt förstå det själv, men nu är det verkligen inte lång tid kvar. När vi bokade biljetterna var det 365 dagar kvar och nu är det endast 23 dagar kvar. Jag kan inte förstå det. Men en sak är säker, denna månaden kommer bli den bästa månade någonsin! 

Kiss you

Datum: 2013-01-10 Tid: 20:48:13
Dessa killarna är verkligen helt otroliga! Jag älskar verkligen denna videon, för den visar verkligen vem dem är! 
Nu är det inte lång tid kvar tills det är min tur att se dem, ååh vad jag längtar!!! :D

19 december 2011 klockan 16:23 - 16:29, bästa tidpunkten i mitt liv!

Datum: 2012-12-19 Tid: 16:23:00
Nu klockan 16:23 är det exakt ett år sedan jag inledde mitt telefonsamtal med Niall från One Direction. Jag var förberedd med frågor och skakade av nervositet, men ändå kändes det så lätt att prata med honom. Jag var så himla glad så jag trodde nästan jag skulle spricka. Att höra hans röst genom telefonen, medveten om att det han sa, sa han direkt till mig, det kändes helt fantastiskt.
Jag kommer ihåg hela dagen, nästan in i detalj. Men det jag minns allra mest är ju såklart själva samtalet. Rycket jag fick när ringsignalen hördes och mobilen vibrerade på bordet. Hur jag råka säga "Vad sa du?" och självklart när Niall sa "Aww it was so cute what you just said" och det kändes som jag verkligen fick honom att le.

Nu undrar ni nog varför just jag fick prata med Niall. Men det var såhär, att Sony Music hade en tävling som hette the Ultimate Swedish Fan, där 3 stycken vann träff med killarna i London + konsertupplevelse. 10 stycken vann ett telefonsamtal med en utav killarna. 50 stycken vann en poster.
Jag skrev ihop en motivering på ungefär en A4-sida, där skrev jag varför jag var the ultimate fan, vad jag gjorde som var bra. Så antagligen måste de ha gillat min motivering, eftersom jag vann ett telefonsamtal. Sen fick jag ett mejl och då fick jag reda på att jag kunde få önska vem av killarna jag ville prata med. Då önskade jag Niall eftersom det kändes som jag skulle ha lättast att prata med honom. Och jag är för evigt tacksam för att jag vann samtalet för det var den bästa dagen i mitt liv.

They made my day!

Datum: 2012-12-15 Tid: 23:35:44
 
RSS 2.0