Hälsa härliga juni välkommen!

Datum: 2013-06-01 Tid: 18:53:21
Äntligen är juni här, en månad som jag har längtat efter i tio månader. I slutet av månaden åker jag på språkresa till Bournemouth vilket ska vara helt fantastiskt och denna resa bokade jag för tio långa månader sedan! Men innan dess kommer jag få vara med om min absolut sista vanliga skolavslutning, för nästa år tar jag studenten. Jag kommer även nu i juni påbörja mitt sista riktiga sommarlov!! Denna månad ska bli riktigt bra och hela sommare ska bli bättre än bäst! 

Skola hit, skola dit...jag är så trött på det!

Datum: 2013-04-10 Tid: 17:53:07
Det är cirka 30 skoldagar kvar tills det är sommarlov, men jag är inte så säker på att jag vill att det ska bli sommar. För nu dessa veckorna innan sommaren har vi så otroligt mycket att göra i skolan. Har räknat ut att jag kommer ha minst 11 prov, uppsatser och redovisningar innan jag får gå på lov. Sen tillkommer det även slutprov i svenska och engelska, och jag vet verkligen inte om jag kommar orka med allt. Så just nu är jag ganska glad över att Olly's konsert är flyttad till oktober, för annars hade jag verkligen hunnit med det jag måste hinna med. Men det är väl bara till att stå ut, kämpa på och göra sitt bästa. Det är i alla fall vad jag har tänkt.
Nu sitter jag och pluggar till idrottsprovet jag ska ha imorgon. Idag är det första gången jag verkligen har haft tid till att lägga ner tid och energi på detta provet. Men jag får väl hoppas att det går vägen, jag ska i alla fall göra mitt bästa! 
 
 

Vad ska jag göra med mitt liv nu då?

Datum: 2013-04-07 Tid: 22:58:16

Nu har jag sorgligt nog tittat färdigt på alla säsonger av One Tree Hill och jag minns knappt vad jag gjorde innan jag började titta. Men vad ska jag göra nu då? Ska jag börja titta på en ny serie? Eller titta på tonvis av filmer?  Skulle inte tro det, antar att jag måste börja fokusera mer på skolan och lite annat igen då oth så gott som har tagit över mitt liv totalt. 
One Tree Hill är verkligen den bästa serien jag någonsin har sett, och jag är inte den personen precis som gillar serier. Tittade på Gossip Girl i somras men gav upp när jag kom till säsong 4. Sedan tittade jag och Angelica på första avsnittet av one tree hill i höstas och men jag tänkte att det inte var något speciellt. Men några veckor/månader senare övertalade Angelica mig till att börja titta och jag blev totalt fast! 

MacBook...aldrig mer!

Datum: 2013-03-16 Tid: 22:40:41
Min kära skoldator, min älskade MacBook...eller inte. Visst jag gillar den men kvalitén är usel. Jag har haft denna dator i snart ett och ett halvt år och en sak som jag vill påpeka är att jag är nog den i klassen som har varit mest rädd om sin dator och jag är en av de få som behandlar den som en ängel. Men det betyder inte att jag älskar den. Botten som lossnar, knappar som går av och sprickor i skalet utan att göra någonting våldsamt med datorn. Det är inte särskilt bra kvalité, så min tanke i skrivandets stund är att jag aldrig ska köpa en MacBook själv för mina egna pengar och att jag efter studenten vill köpa en PC.

När det känns som allt bara faller

Datum: 2013-01-04 Tid: 13:47:25
Det känns som 2013 inte kunde ha börjat sämre, jag har ingen ork till någonting, jag känner mig helt utmattad och slut.
Tre nätter har gått och det har varit tre nästintill sömnlösa nätter. Finner ingen ro till att sova, och så fort jag lägger mig ner i min säng känner jag en smärta i hela min rygg och ja större delen av kroppen. Förstår inte vad som är fel. Jag vrider och vänder på mig, byter håll så jag har huvudet där jag normalt sätt har fötterna. Lyckas somna efter tre timmar, och halvsover genom natten fram till klockan sex ungefär då jag vaknar. Går upp en liten stund för att jag känner mig halvt pigg. Går och lägger mig igen för jag inte orkar göra någonting. Halvsover till ungefär halv ett då jag tänker att jag måste gå upp för att plugga lite och äta lite frukost. 
Men när det kommer till frukosten äter jag knappt något, ett knäckebröd sen är det bra för mig. Jag brukar ju normalt äta värsta brakfrukosten, med antingen gröt, eller typ två grova mackor och yoghurt, flingor och bär.
Sen sätter jag mig för att plugga, för jag vet att jag verkligen måste göra det. Öppnar böcker och anteckningsblock, tittar på det, suckar och stänger det igen. Eller om jag lyckas, så kan det blir att jag bara sitter och läser i 40 minuter utan att något sätter sig i huvudet. Så jag går istället och sätter mig framför tvn i soffan, men tittar inte på tvn precis. Det är verkligen inte normalt för att vara mig.
Igår när jag var på gymmet, kände jag mig inte alls pepp på det. Jag ställde mig framför spegeln inne på gymmet och bara tittade på mig innan jag gjorde en övning, och när jag tittade på mig insåg jag hur trött och slut jag verkligen såg ut, när jag gjorde en övning höll jag på att ramla x antal gånger, jag kunde inte koncentrera mig ordentligt. 
Denna veckan har jag tittat på minst två filmer om dagen, och jag är inte den som brukar sitta och titta på film precis.
Men helt ärligt så tror jag att allt detta handlar om att jag känner en viss press på mig och att jag känner mig stressad. För jag har inte kunnat ta det lugnt på hela lovet. Folk har sagt till mig "kan du var snäll och göra det" "kan du hjälpa mig här", massa sånt har jag fått höra och det blir inte bättre av att man har femtioelva läxor att göra över lovet, man vet inte var man ska börja.
Ingenting känns bra, jag har ingen ork till någonting. Pressen på mig är för stor, jag vill kunna ta det lugnt och vila ut med ett gott samvete, men jag kan inte.

Skola eller liv?

Datum: 2012-12-10 Tid: 22:16:30
Jag har börjat ifrågasätta om skolan tar över mitt liv, eller om jag har tillräckligt mycket fritid. Men det lutar faktiskt åt att skolan sakta men säkert har tagit över mitt liv och det är hemskt. Samtidigt som jag känner att jag har mycket fritid, så tar ändå skolan över det, eftersom man tänker alltid på skolan även om man försöker koppla bort det. Tanken och oron för att man inte har gjort någon läxa eller att man måste göra någon läxa sitter liksom fastlimmad längst in i hjärnan, och det är verkligen inte kul. Nu innan lovet är det så mycket som ska göras. Har slutprov i både matte och programmering, en svenskuppsats om medeltidens litteratur ska lämnas in, kommer nog få göra en engelksuppsats också, vill helst bli färdig med historiearbetet om den demokratiska utvecklingen i Svergie, något designarbete. Ja, ni ser, det är en hel del att göra nu, och det är bara en och en halv vecka kvar tills vi får lov. Vart ska man ta vägen? 
Inte ens när man har lov får man vara ledig från skolan och bara släppa tankarna på allt. För efter jullovet går vi ut hårt. Historiearbetet ska lämnas in, prov i ledarskap och organisation, prov i kemi och fysik, och antagligen något mer. Allt i januarimånad, vad jag vet i alla fall. 
När har de egentligen tänkt att vi ska få vila ut och bara ta det lugnt? Det är väl egentligen det man ska göra på loven? Det är i alla fall det jag har fått höra.

Barndom utan paint? NEJ

Datum: 2012-12-08 Tid: 21:40:25
Vem har inte suttit och rittat sånna här bilder i paint under sin barndom? Tror att det inte är så många som inte har gjort det. Själv startade jag alltid datorn för att gå in på paint och måla såhär fina bilder. Så vad hade en barndom varit utan paint? Inte en barndom överhuvudtaget, enligt mig i alla fall.

Be yourself and feel beautiful!

Datum: 2012-10-23 Tid: 21:42:37


Ett stort problem som jag har sett finns ute i vårt samhälle, är speciellt tjejer som kanske inte riktigt vågar vara sig själva. Tjejer som känner sig värdelösa och fula.
Men varför är det då så? Ja, det kan man ju fråga sig. Jag känner mig själv också ofta såhär. Vissa dagar kan jag hata mig själv, klaga på varje kroppsdel jag har och vara totalt missnöjd med exakt allting. Fast jag kan nog säga att det finns en bakgrund till varför jag känner som jag känner. Men  jag har faktiskt börjat acceptera mig själv, för hur jag ser ut, även om jag är lite missnöjd med mitt utseende. 
Lyssna nu här! Visst, alla tjejer har något komplex över sin kropp, men vi kan ju inte ändra på hur vi ser ut. Vi är födda till att se ut som vi gör och att tjejer går och är osäkra för de tycker de har för stor näsa, har en glugg mellan tänderna de inte gillar, för breda höfter, för de är för långa eller för korta. Vi kan inte ändra på hur vi ser ut, men vi kan ändra på hur vi ser på oss själva. Så ett tips till alla er, som jag även själv har tagit del av ibland. Ställ er framför spegeln och säg minst fem grejer ni tycker om med er själva och jag är säker på att det finns mer än fem grejer ni är nöjda med.

Vi går också runt och vågar inte riktigt vara oss själva, allt på grund av osäkerheten över hur vi se ut eller för hur vi är. Vi är rädda för att folk ska döma oss. Rädda för att kanske säga våra åsikter för att vi kanske är rädda för att de andra ska vara emot oss. Vi är kanske rädda för att folk ska skratta åt oss om vi säger något fel.
Men kom igen tjejer, våga vara er själva, visa vem ni verkligen är, sluta vara rädda för att folk ska döma er. Vi lever i ett samhälle där folk dömer varandra väldigt mycket, och det är så det är. Ibland när man går i skolan, kan man kanske gå och tänka "Usch, han tittar på mig. Ser mitt hår konstigt ut? Eller glömde jag ta på mig byxorna?" Eller något liknande där osäkerheten sätter in. 
 
Hörni! Var stolta över den ni är, försök att inte bry er om vad andra tycker. Just be yourself and don't let other people ruin who you really are. Försök inte vara som alla andra bara för att ni vill passa in, det är mycket bättre att vara sig själv och kanske sticka ut, för det är folk som vågar vara sig själva, som vi kanse anser vara annorlunda, det är ofta de vi ser upp till. Så kom igen nu, tro på dig själv! Alla är vackra på sitt eget sätt. Ändra inte på dig bara för någon vill att du ska göra det, var dig själv, stå upp för dig själv, acceptera dig själv, känn dig vacker. För du är vacker! 

Börjar jag bli typ en träningsnarkoman, eller något sånt?

Datum: 2012-10-07 Tid: 22:38:00
Ja, det är en frågan jag ställer mig själv, och har gjort det nu under den senaste veckan. För mig finns det liksom ingen härligare känsla än att träna, men ibland kan det kanske bli för mycket utan att jag själv inser det.
Denna veckan har jag tränat 9 gånger, och jag har haft en vilodag. 
I måndags var jag på gymmet, sedan stack jag till Zumban. I tisdags var jag på ett hårt jympapass, i onsdags var det gym och sedan cirkelfys. I torsdags dansade jag, i fredags var det intervall/flex som gällde. Igår blev det dock en vilodag, även om det inte var planerat från början. Men jag hann helt enkelt inte med träningen igår. Och idag var jag på gymmet i nästan en och en halv timme.

Fast jag har tränat så mycket som jag har gjort denna veckan, så fick jag så otroligt dåligt samvete på kvällen när jag satt hos mina kusiner. Jag fick dåligt samvete för jag inte hade tränat, vilket jag egentligen inte borde ha fått. Men jag vet inte, det känns bara så fel om jag inte tränar.
Men jag borde kanske köra max 6 träningspass i veckan så jag får en vilodag, för det kanske är det bästa för min kropp även om min hjärna inte säger så. Men ååh, jag känner mig så äcklig och lat om jag inte tränar på en dag, men jag borde kanske inse att kroppen behöver vila också.

Är det bra eller dåligt att träna så pass mycket som jag har börjat göra? Jag mår ju psykiskt och fysiskt bra av det, men det gör jag kanske inte i längden? 

En ovanligt bra dag!

Datum: 2012-10-05 Tid: 23:21:13
Idag har det varit en ovanligt bra dag, det finns en del andledningar till varför den varit bra. Jag har liksom gått med ett stort leende på läpparna hela dagen, ibland har jag vetat varför och ibland har jag inte haft någon aning om varför jag känt mig så himla glad. Man kan väl säga att jag har varit väldigt positiv hela dagen till in princip allt.
Det finns som sagt vissa anledningar till varför jag känner mig glad, så därför tänker jag skriv en liten lista på vad som har varit bra idag.

1. När jag kom till skolan imorse fick jag ett glatt välkommande av vår underbara vaktmästare på skolan. Han log stort mot mig och hälsade. Det känns så himla bra när någon som jobbar på skolan liksom hälsar på en och pratar med en direkt på morgonen när man kommer in genom dörren, det kan kännas som en bra start på dagen.
 
2. Eftersom vi har praktik och vi jobbar i grupper, och gör ett projekt för företaget, så behöver vi liksom inte vara ute på företaget hela tiden. Så idag åkte vi ut till företaget för att visa dem vad vi har gjort. Vårt projekt är då att designa en fläktkåpa, och när vi presenterade det vinnande förslaget så verkade de väldigt imponerade. Eller ja, de var väldigt imponerade och verkar väldigt intresserade av den designen vi har kommit fram till. Det känns hur bra som helst, det är som att få en bekräftelse på att man är bra på det man gör. Galet!
 
3. Träning. Ja, jag har varit iväg och tränat idag igen och alltid när jag kommer upp där på Friskis & Svettis för att träna blir jag så himla glad och positiv. Efteråt känns det hur bra som helst, och särskilt när man har kört igenom ett av de tuffaste passen de har där. Men träning gör en alltid så himla glad, och jag får alltid så mycket energi efter jag har tränat.
 
4. Men den allra högsta höjdpunkten är faktiskt detta: 
När jag såg detta lilla meddelande på twitter blev jag så sjukt glad så jag visste egentligen inte riktigt var jag skulle ta vägen. Att vara någons inspiration betyder riktigt mycket för mig och det känns så otroligt stort. Jag har liksom aldrig tänkt mig att jag skulle kunna vara någons inspiration. Men jag har alltid tyckt om att inspirera och motivera människor, och att få höra att jag är inspirerar någon gör mig så himla glad.


Jag vet äntligen vad jag vill

Datum: 2012-10-02 Tid: 17:48:04

Nu vet jag äntligen vad jag vill göra i mitt liv, vad jag vill göra när jag har slutat gymnasiet. Jag har länge sagt att jag inte tänker bara sitta hemma i Sverige och liksom inte göra någonting. Jag vill utomlands och upptäcka världen. Så jag har nu bestämt mig för vad jag vill, och visst det är stora drömmar jag har men jag ska inte ge upp.
Jag har tänkt att nu ska jag börja söka ett jobb till helger och lov, så jag kan få ihop pengar till språkresan i sommar. Men det är väldigt svårt att hitta något jobb om man är under 18, så det ska bli en utmaning, men jag måste liksom ha något. 
Efter sommaren går jag mitt sista år på gymnasiet, mitt sista år, GALET! Men i alla fall, så går jag i skolan då och hoppas på att ha något helg-jobb då, så jag kan tjäna lite pengar. Men efter studenten, det är då allt börjar, resan ut i världen börjar då. Jag har då tänkt att jag tar mitt pick och pack för att åka till London eller någonstans i USA och arbeta som Au Pair i ett år. Vet inte riktigt var jag vill än, men något vill jag att det ska bli i alla fall.
När jag kommer hem igen efter ett år, stannar jag antagligen hemma ett år, kanske hittar något jobb så jag kan tjäna mer pengar. Sedan kommer det största av allt.
Jag har länge tänkt på vad jag vill bli och jag har alltid haft en dröm om att jobba i musikbranchen, så varför inte försöka göra det? Då har jag tänkt att jag ska komma in på MI (Musicans Institute) i LA för att läsa antingen Audio Engineering eller Music Business, vet inte riktigt vad jag vill av det men skulle tro på Audio Engineering. Jag vill verkligen detta och jag har alltid velat åka utomlands och plugga men har inte vetat var och vad, men nu vet jag äntligen vad jag vill.
Men min familj är inte särskilt positiva till det, min bror tycker bara det är slöseri på pengar och mamma säger inte så mycket, hon säger liksom att det är bra att jag har stora drömmar men för det mesta suckar hon åt mina stora drömmar som jag verkligen vill uppnå. Pappa har inte sagt något än, för han vet inget om mina planer än. Fast jag bryr mig inte om vad det tycker och tänker, för jag vill verkligen detta och då ska inte deras tyckande stoppa mig.
Det är min framtid, mitt liv och mina drömmar!


Falla för någon man aldrig har träffat?

Datum: 2012-09-28 Tid: 16:00:43
Kan man få känslor för någon man aldrig har träffat? För någon som inte ens vet att man existerar? Tankarna snurrar runt i min hjärna och jag känner mig konstig, jag vet inte vad jag känner. Det jag vet är att det finns en kille som jag tycker är riktigt snygg/söt och han verkar väldigt snäll, men hur ska jag veta hur han är i verkligeheten, om han inte ens vet att jag existerar. Jag känner mig liksom så löjlig, sitter och gör upp gulliga drömmar om han och mig, om hur det hade kunnat vara om vi var tillsammans.
Jag känner mig liksom så konstig, jag vet egentligen inte vad jag känner, men något måste det vara för annars hade mitt hjärta inte slagit ett extra slag bara jag såg en bild på honom eller hörde honom sjunga i en video.
Men en sak är säker, jag måste sluta falla för alla söta killar på youtube som sjunger och spelar gitarr, för de kommer ju ändå aldrig veta att jag existerar.

Morfar ♥

Datum: 2012-09-27 Tid: 21:12:38
Idag var jag ledig från skolan eftersom vi skulle ha urnsättning för min morfar som gick bort i somras och det kändes ganska jobbigt när de hissade ner urnan, det kändes liksom som att de verkligen var sista gången jag såg min morfar och det var då jag insåg att han faktiskt aldrig kommer att komma tillbaka. Det känns så tomt utan honom och jag saknar honom verkligen.
Varje gång jag kommer hem till mormor går jag in i vardagsrummet för jag vill att morfar ska sitta där i fåtöljen i en vinröd stickad tröja som klädde honom så bra, men han sitter aldrig där för han finns ju inte längre. Det känns jättehårt och svårt att säga att han inte finns längre, säga att han har gått bort, för jag vill liksom inte inse att han verkligen är borta.
Enligt mig kommer han alltid att finnas, han kommer alltid att vara med oss, på något sätt, bara inte så som innan, då jag kunde krama om honom och verkligen prata med honom. Men det kan jag ju inte längre, även om jag verkligen hade önskat att jag kunde det, men att somna in var det bästa för honom, han fick som han ville.
Istället för att gråta, så ska jag försöka le åt alla minnen jag har med honom, för jag älskar honom så.
RSS 2.0